Godkväll "gamla blogg"!
Har haft ont om tid för att blogga nu på sistone tråkigt nog. Antar att det blir så när man jobbar som en normal svensson gör;) Har lagt en massa saker "på hyllan" sedan flytten men det ska jag försöka ta igen nu snart utan att stressa ihjäl mig allt för mkt:)
Något jag känner att jag vill ta upp idag är saker som styr dig. Vi människor vaknar i stort sett varje dag med "frågeställningen" vad är meningen med livet? Jag tror man styrs utav sina drömmar, se bara på alla dom som söker till idol, "alla dessa människor söker dess mening eller syfte med sitt liv"!.
Det var en vis person, som faktiskt råkar vara min käre far som funderande sa till mig. Räcker det inte bara med att få vara, är inte det tillräckligt? Varför måste alla sträva efter att vara bäst och nå sitt så kallade "topp" eller liknande inom karriär osv?.... Det fick mig att börja fundera. Varför fungerar vi så? Varför är vi styrda på detta vis? Är det samhällets "fel" eller är vi bara så? Alla dessa frågar utan svar..man kan hålla på i evigheter! Vad tycker eller tror DU?
|
Man måste ha motivation |
Nåväl, vi alla har ju bara ett liv så kanske är därför man omedvetet eller kanske medvetet faktiskt har den där "tickande bomben" inom sig om att faktiskt tiden rinner ut en vacker dag..tänkte skriva klocka men plötsligt dök ordet bomb upp som ett mer "passande" sådant;p Jag är inte mer än människa så skriver det jag tänker;)
Något annat jag börjat märka under årens gång är hur mycket man ständigt lär sig saker. Jag har ibland tänkt nej nu kan jag inte lära mig mer, eller gå igenom mer, att nu är det faktiskt stopp på lärandet. Men åh nej, "ett bagage" har vi alla som sedan genom åren och genom mer erfarenhet byggs upp sakta men säkert. Det är inte konstigt att livets alla vägskäl antingen gör en stark eller deprimerad, för det finns så jävla många sådana! Människor som försöker trycka ner en, personer som sårar, att man hamnar i en situation som är svår att komma ur, man säger "fel" saker osv finns tusen miljoner punkter att "picka på"! Ibland önskar man att man bara kunde få vara ifred, utan att någon observerar och bedömmer, på en plats långt bort "ovanför molnen", kanske det som kallas himmelen? Men dit kommer man förhoppningsvis nån dag så varför "önska nåt" som sedan ändå kommer att ske. Ush vad jag låter deppig, men så är det ibland att man vill kunna "gå på rosa moln".
Ingen är glad hela tiden, det har jag och en vännina konstaterat. Män har tydligen en bild av att vissa har det så perfekt, men det där är bara en bild som någon idiot ritat upp för att få världen att se så fin ut på utsidan. Medans det i sanningens ord inte finns en helt glad eller lycklig värld. Jag menar hur skulle man kunna vara helt glad när det finns krig och så mycket hat och avundsjuka i världen? Man vet inte varför man lever, man vet inte ett skit praktiskt taget. Det enda är att man ska finna sitt sätt att göra det bästa av sitt liv och av situationen.
Nu ska jag dricka te och inte tänka mer.
Lämna kommentarer om ni vill göra mig glad!:)
Over and out//Betty*